Sprache

Schriftgröße

Eduard Müller

Porträtt

Vid ett Gestapo-förhör sade han själv att han är ”egentligen opolitisk”. Men vad betyder det att vara ”opolitisk” i en totalitär regim? Liksom Prassek hade han efter sin prästvigning, år 1940, en mörk aning: Han skulle än en gång få bli bekant med ett koncentrationsläger.

Han föddes år 1911 i Neumünster som det yngsta av sju barn och upplevde en karg ungdomsperiod. Fadern lämnade familjen och betalade underhåll bara ibland. Den troende modern slog sig igenom som timvikarie och tvätterska. Efter folkskolan genomgick han en utbildning till snickare. Redan då kände han önskan att bli präst. Hans begåvning blev erkänd av hans dåvarande lärarinna och kyrkoherden. De gav honom privatlektioner och organiserade finansiellt stöd genom katolska välgörare.

I prästseminariet S:t Clemens vid Driburg, där äldre prästkandidater studerade, fick han ta studenten. Han kände sig förödmjukad av känslan att vara fattig och beroende av andra, men han genomgick denna väg. Efter att han tog studenten år 1935 började han studera teologi. Ett par veckor efter sin prästvigning fick han sitt första arbete i Lübeck.

Här tog han hand om ungdomsgruppen för pojkar som var äldre än tio år och för arbetargruppen. Hans ungdomsarbete var så framgångsrikt att Hitler-Jugends (HJ, Hilterungdom) ledning i Lübeck försökte värva honom, men de bet i sten. Müller profilerade istället sitt arbete till något kontraproduktivt mot HJ: Hans utflykter på söndagsförmiddagarna efter mässan i omgivningen blev till en direkt konkurrens mot HJ-aktionerna. Hans vänliga och icke auktoritativa stil var en motsats till Hitlerjugends ledarstil. Ungdomarna älskade honom. Populär var han också bland hantverkarna och arbetarna särskilt eftersom han gillade att hjälpa till när det behövdes.

Han medverkade bl.a. i att reproducera regimkritiska skrifter och tillät regimkritiska diskussioner vid arbetarmötena. Müller förlorade inte ens sin mildhet då han satt fånge i nazirättvisans fängelse. Hans medfånge och cellgranne, Stephan Pfürtner, skriver: ”Hans stilla, milda ögon kommer jag nog aldrig glömma: Hur de om morgonen blinkade ’God morgon’ och på kvällen gav en God-natt-hälsning åt mig. Det tycktes för mig så som om han inte kunde göra en fluga förnär.” Eduard Müllers korta liv som präst var i sig ett kraftigt motstånd till den härskande obarmhärtighetens, hatets och våldets ideologi.

Textutarbetare: Ekumeniska arbetsgruppen „Lübecker Märtyrer“
Översättning: Dag Heinrichowski

 
Eduard MüllerEduard Müller